Annons
Vidare till tranastidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Så håller sig 75-åriga Vic Knight ung och alert

Vic Knight är en välkänd och omtyckt profil i Tranås, som trots att han fyllt 75 år fortfarande jobbar som extraresurs i skolan. Han var en av de första basketspelarna som kom till Sverige från USA för 46 år sedan.

– Jag hittade en blondin i Sverige och blev kvar där och det är något som jag aldrig har ångrat. Jag trivs väldigt bra och har det mycket bättre här än vad jag hade fått i USA, ett land där allt gått nedåt med attityd och allt kring politiken.

Trots sin ålder, fortsätter han alltså att jobba som extraresurs i skolan.

Han har en speciell jargong med skolungdomarna och det är många av hans elever som gillar hans stil.

– En del tycker att jag är en stor idiot som fortsätter att jobba, men jag bryr mig inte om vad folk tycker och det håller mig ung att jobba med barn. Jag älskar mitt jobb och så länge jag känner mig ung och pigg fortsätter jag. I dagens samhälle är det många unga som behöver lite extra kärlek och disciplin.

Du tillhör riskgruppen, är du inte rädd för att bli smittad?

– Nej, men jag har stor respekt för coronaviruset och jag är noga med att tvätta händerna och hålla avstånd. Jag tror att jag överlever om jag drabbas, om jag inte gör det så finns det säkert någon mening med det från honom däruppe, säger Vic och pekat uppåt.

Uppväxt med idrott

Vic var A-lagsspelare i division 2 i Tranås Basket fram tills att han fyllde 63 år.

Han har en egen filosofi när det gäller hemligheten att han lyckats hålla sig så ung och alert.

– I mitt hjärta och huvud har jag aldrig varit gammal och det handlar om mat, träning och sömn. Jag har aldrig haft problem att sova, jag tycker om att träna och det är viktigt att äta rätt mat. Jag fick för övrigt en stor flaska whisky när jag blev pensionär, men jag tycker egentligen inte om alkohol, säger Vic.

Hur var din uppväxt i USA?

– Vi bodde på landet i delstaten Colorado och jag växte upp tillsammans med två bröder och en syster. Vi hade det bra och det var alltid sport i centrum i familjen. Min mamma höll på med basket och softboll och pappa var gymnast och höll på med amerikansk fotboll.

Vilka idrotter sysslade du med?

– Jag hade alltid en dröm om att bli en idrottsstjärna och jag höll på med baseboll, amerikansk fotboll, basket och friidrott i min ungdom. Hemma där vi bodde hade pappa satt upp en basketkorg vid en husvägg och jag kunde gå ut själv och träna hur mycket jag ville, det var den sporten som passade mig bäst.

Har du någon kontakt kvar med familj och vänner i USA?

– Ja, jag har jättebra kontakt med mina två bröder och syster, vi ringer ofta varandra på Facetime. Jag brukar åka till USA i oktober månad varje år när säsongen i basket och amerikansk fotboll drar igång och då passar jag även på att besöka några kompisar som jag har otroligt bra kontakt med. Det är världens bästa kompisar.

Vad gick du för utbildning?

– Jag pluggade fem år till lärare i engelska, SO och idrott på universitet i Colorado, samtidigt som jag fick ett stipendium att spela basket. Sedan gjorde jag min militärtjänst, i flottan i fyra och ett halvt år. Jag hade tur som slapp att åka till Vietnamkriget och det var tack vare att jag spelade basket, jag fick åka runt och spela uppvisningsmatcher och turneringar istället.

Berätta om alla dina jobb?

– Jag har varit lastbilschaufför (han förnyar sitt körkort varje gång han är i USA) och jobbat som cowboy på en ranch. Jag tyckte inte att det var så kul att sitta på häst när det var som kallast på vintern, då var det bättre att vara i ett varmt klassrum. Jag jobbade även som lärare i Denver (idrott och SO), sedan fick jag chansen att bli basketproffs i Sverige och här har jag fortsatt att jobba som lärare i idrott, slöjd och några andra ämnen. Min pappa var slöjdlärare och det är honom jag lärt mig allt av.

Hur gammal var du när du flyttade till Sverige som basketproffs?

– Jag var 29 år och spelade då i Denvers farmarklubb. En av mina lagkompisar (Kenny Grant) provade på proffslivet i Sverige, men han hade familj i USA och valde att åka hem efter ett år och tipsade mig istället. Det var så jag fick chansen som basketproffs i Linköping. Jag spelade 12 år i Linköping och Nässjö innan jag flyttade till Tranås 1986.

Hur hamnade du i Tranås?

– Jag blev värvad till basketklubben och det var tack vare Kenneth Elfsberg (dåvarande klubbchefen i Tranås Basket) som kontaktade mig.

Vad har basketen betytt för dig?

– Jag har allt att tacka basketen. Jag fick min utbildning gratis tack vare min idrott, jag har spelat i hela USA och rest världen runt. Jag har fått min familj, allt jag äger genom basketen.

Du har även ett stort bilintresse, berätta?

– Jag älskar bilar och jag två sportbilar i USA som är i bra skick. Jag är inte alls så bra på att meka, men har skruvat isär en Duett (Volvo). Jag har hållit på i sex år med detta, jag behöver bara lite hjälp innan den är helt klar.