Annons
Vidare till tranastidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord Leif Fröjd

Leif Fröjd, Tranås

Leif Fröjd föddes i Lotorp, en bruksbygd i Finspångs kommun och en trakt han alltid var stolt över. Ungdomen präglades mycket av idrott som boxning, tyngdlyftning och skidåkning. Efter en kort yrkesbana i Lotorp flyttade han med nybliven hustru och dotter till Linköping. Här startade den sociala karriär som följde Leif resten av livet.

Efter utbildning inom det socialkurativa området arbetade han först inom kriminalvården som frivårdare vid Roxtunaanstalten, samtida med nobelpristagaren och poeten Tomas Tranströmer som var kurator där, Leif var även övervakare vid ungdomsgården Linggården i Linköping under mitten av 60-talet.

Han var tidigt starkt engagerad mot drogmissbruk, något som växte fram under subkulturens tider med mods där Leif ville vara en vägvisare till mera konstruktiva lösningar på tillvaron. Modsklubben Vega sect var då en av hans stora passioner. Här samlades ungdomar till musik, umgås, fika och få vara just – mods. Leif startade också en förmedling på Linggården, en programskola för unga amatörer inom musik, textil, mannekängskola med mera. Där engagerades också en rad popkonserter med många fina nationella och internationella band.

I Leifs intensiva engagemang ingick till exempel en rad stadsfester i Linköping under 70-talet. Det var också under 70-talet Leif lät utbilda sig mer och mer, han blev folkhögskollärare med inriktning på beteendevetenskap och samhällsämnen. Detta ledde till att han var eftertraktad föreläsare under några år i större delen av Sverige. Men hans hemvist blev dock Marieborgs folkhögskola som han var trogen som lärare i flera år.

Sedan kom det locktoner från småländska Tranås, som hade stora bekymmer med arbetslöshet i början av 90-talet. ”Kan du inte komma hit och starta en filial för alla de unga som behöver bygga på sin grundutbildning?” Sagt och gjort. Starten blygsam – fortsättningen imponerade. Marieborg miste en lärare, Tranås fick en rektor och än en gång en egen folkhögskola med det ärevördiga namnet: Sommenbygdens folkhögskola. Året var 1997 och linjerna ökades snabbt från allmänna kurser till förberedande sådan för brandförsvar, polis, som behandlingsassistent men framför allt musikutbildning.

Leif engagerade sig ett tag också lokalpolitiskt, men tiden som skolledare slukade helt hans dag. Här i Tranås hade han också träffat sin nuvarande fru, även hon engagerad inom skolan. Tusentals elever, som passerat skolan under årens lopp, minns den godmodige och skämtglade skolfuxen. Efter pensionen har Leif tvingats slåss med kroppsliga krassligheter mest till sängs i flera år, men han släppte aldrig kontakten med omvärlden och sina vänner.

De närmaste har nu djup sorg och saknad, hustrun Solveig, dottern Annette, sonen Fredrik samt bonussönerna Magnus och Henric Stenberg, barnbarn och barnbarns barn

Sven O Franzén