Annons
Vidare till tranastidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord Britha Fransson

Britha Fransson, Skepperstad

När beskedet om att Britha Fransson - ”Britha i Skepperstad”, ”Britha på Dagbladet ”, ”Britha i Högelid” eller ”Signaturen Brif” – gått bort kom det egentligen inte som någon överraskning. Tyvärr blev de sista åren för Britha kantade av sjukdom, som innebar stora prövningar för både henne och hennes närmaste omgivning. Därför är det i dag skönt att det för mig är de glada och positiva minnena som finns kvar.

Jag kom första gången i kontakt med Britha under andra halvan av 1960-talet. Själv hade jag börjat skriva små idrottsreferat, som jag lämnade till Smålands Dagblads Sävsjöredaktion. Där var dåvarande redaktören, Berndt Rostedt, beställare och Britha Fransson mottagare av mina bidrag. Även om jag inte minns vårt allra första möte måste det varit positivt, för Britha var ju den glada människan personifierad.

Under drygt 15 år som frilansmedarbetare och därefter lika länge som fast anställd fick jag glädjen att ha Britha som en trofast arbetskamrat. På Sävsjöredaktionen spred Britha under alla år glädje omkring sig. Hon var snabb i både tanke och tal och hon visste vilka hon kunde skoja med. I den gruppen ingick för övrigt de flesta, även om någon enstaka prenumerant som inte fått sin tidning inte alltid var så lättskojad ens för Britha.

Det var många som tittade in på redaktionen för att ”slänga käft” med henne, för egentligen hade de ju inget särskilt ärende.

Vi som jobbade på Smålands Dagblads/Smålands-Tidningens Sävsjöredaktion, och även en och annan tillfällig besökare, fick många gånger del av Brithas intresse för bakning och hennes ostkakor var i många år välkända och eftertraktade bland redaktionsfolket på Centralredaktionen i Eksjö.

Hennes intresse för hembygden, med Skepperstad som ”jordens medelpunkt”, fick vi alla del av. Hon berättade i många av sina kåserier om hur det gick till på landet ”förr”. Intresset för ny teknik och ”det moderna” var för Britha begränsat, för att använda en eufemism.

Att Svenska kyrkan i Skepperstad och inte minst den kyrkliga syföreningen där i Britha hade en trogen frivilligarbetare och pådrivare är känt för de flesta. Hon ledde i många år en bokcirkel, hon engagerade sig i bygdens historia, var med och ledde slåttergillen på bygdens gravfält och Hultmandagen i Terlekvarn var ett av hennes skötebarn. På senare år var hon med som en av initiativtagarna till ”Sommarkyrkan i Skepperstad”, som snabbt utvecklade sig till en hel vecka med aktiviteter och tillsammans med ”flickorna i syföreningen” såg hon till att det serverades ”sju sorters kakor” till fikat i Församlingsgården.

Det finns många roliga episoder att berätta och i dag känns det bra att det är de ljusa minnena av Britha som finns kvar och kommer att finnas med mig i framtiden.

Lars-Åke ”Lacke” Sandqvist

medarbetare på Smålands Dagblads/Smålands-Tidningens Sävsjöredaktion i nästan 50 år