Annons
Vidare till tranastidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Unga hjälps inte av kommunala krockkuddar

Ungdomarnas sommarjobb har försvunnit under coronakrisen. Men kommuner ska inte hitta på jobb.

Var en ung influencer på den skånska landsbygden, eller en bokläsare i Vimmerby, eller filmmakare i Piteå. Regeringen har lagt närmare 300 miljoner kronor på att kommuner ska skaka fram sommarjobb åt unga.

Den kommunala kreativiteten denna kärva sommar känner därför inga gränser. Det är ju någon annan som betalar. I Eksjö får ungdomar handla mat åt 70-plussare. Det som föreningar och frivilliga tidigare skött blir nu en skattefinansierad service där tonåringar lär sig att handla i olika matbutiker.

I Sävsjö erbjöds ungdomar att göra en film om hur bygdens unga hanterat pandemin, där det utropas ”Heja Sävsjö kommun!” för att kommunen ordnat sommaraktiviteter och en prylbank. Ska kommunen verkligen betala unga för att hylla sin egen verksamhet?

Visst finns det goda exempel, som badvakt i Jönköping, radiopraktik i Tranås och till och med gatumusikanter i Nässjö. Men samtidigt finns det, enligt sajten Ledigajobb.se, i länet ett fyrtiotal sommarjobb på lager, dussintals i butik och på restaurang och flera inom enklare fastighetsskötsel.

Då borde det inte skapas låtsasjobb åt unga. I stället vore det bättre om de riktiga jobben behölls.

Ett exempel vore att låta landets nöjesparker öppna. Där konkurrerar normalt sett tusentals ungdomar om svåra, krävande och meriterande uppgifter. Efter regeringens negativa nöjesbesked släcktes hoppet för stora jobbskapande parker som Skara sommarland, Astrid Lindgrens värld, Liseberg och Gröna Lund.

Men är det inte viktigt att investera i unga, så att de får bättre förankring på arbetsmarknaden för lång tid framöver? Givetvis är det så. Men väldigt få har en karriär som mathandlare, bokläsare eller influencer framför sig.

Det kan ses som sätt att möta dagens förändrade krav på arbetsmarknaden. Men samtidigt är det svårt att se hur kommunala krockkuddar hjälper ungdomar på längre sikt.

Är arbetsmarknaden kärv brukar de flesta få vidga sin horisont eller sänka sina krav. Med färre jobb måste fler skaffa sig bättre kunskaper eller söka sig till andra områden. Att sätta den konkurrensen ur spel kommer inte gynna någon, allra minst de med lite erfarenhet.

Det finns de som insett detta. I Mullsjö startade 17-åriga frisörstudenten Emilia, tack vare Gnosjöföretaget UngDrive, ett företag för att erbjuda utomhusklippning när de vanliga vägarna till sommarjobb stängdes under våren.

Hon behövde bara 1500 kronor i startkapital, resten drar hon in själv. Jämför det med lönekostnaden för kommunens sommarjobb, plus kostnader för arbetsledare, handläggare och andra för att hålla apparaten igång.

Kanske är det för strängt att kräva samma sak av de yngre generationerna. Kanske gör de revolt mot gnetandet och omdefinierar vad arbete ska vara. Men individuell driftighet borde vara viktigare att stimulera. Statistiskt sett blir de flesta inte skatteavlönade dagdrivande socialister utan hårt jobbande företagare.

Då kan tanken på ett kämpigt sommarjobb vara det bränsle som behövs för att stärka sin egen tillvaro. På kuppen får fler det bättre av ens insatser. Det är mer än vad kommunerna kan skryta med.

Ledarredaktionen