Fler och fler bilister får sina körkort indragna. På vägarna i Jönköpings län var det under förra året 1 394 personer som fick klippa sina kort itu och hitta andra sätt att ta sig fram. Det var 67 fler än föregående år. Samtidigt var 2019 ett välkommet genombrottsår i trafiken med 223 dödsfall i landet. Varje omkommen på vägarna är självklart en för mycket, men det är den lägsta siffran sedan mätningarnas början på 1950-talet. Dessutom är det ett trendbrott – siffran sjönk stadigt fram till 2010 då minskningen avstannade.

Många faktorer spelar in, men en är att polisen fortsatt prioriterar att göra trafikkontroller. Det är en trygghetsskapande åtgärd som borde uppskattas mer av allmänheten.

Näst fortkörning är rattfylleri den vanligaste orsaken till att körkort återkallas. I länet drogs 260 körkort in på grund av onykterhet under förra året. Det var en ökning med 15 fall från 2018. Slående är att drograttfylleriet stadigt ökar. Polisen upplever att de narkotikapåverkade förarna har gått om de alkoholberusade i antal.

Drograttfylleri är knepigt för polisen att bekämpa. Tecknen kan vara svårare att se, snabba tekniska hjälpmedel saknas och att analysera proverna är tidskrävande. Polisen behöver hjälp och uppmuntran i detta mödosamma men viktiga arbete. Där är en viktig del att höja straffen.

Mellan 70 och 80 dödsfall i trafiken varje år beror på rattfylleri. Det kan jämföras med antalet mord och dråp, som legat strax över 100 per år den senaste femårsperioden. Rent matematiskt är risken att dödas av en onykter förare alltså nästan lika stor som att dödas av en våldsman – för genomsnittssvensken antagligen betydligt större.

Rattfyllerister som döms för vållande till annans död har ofta tidigare domar för rattfylleri och olovlig körning emot sig. Varje sådant fall är ett fall som kanske hade kunnat förhindras om verktygen hade varit effektivare. Varje sådant fall är ett misslyckande som undergräver förtroendet för rättsstaten.

Sverige har en av världens strängaste promillegränser för rattfylleri och förankringen i det allmänna rättsmedvetandet är stark. Straffskalan har dock inte hängt med, vilket får förödande konsekvenser. Polisen kan ta körkortet och i förekommande fall bilen i beslag, men gärningsmännen bryr sig inte. De fortsätter berusa sig och fortsätter köra – tills det värsta inträffar.

Återfall i rattfylleri bör bestraffas hårdare genom en stegringsmodell som ger kännbart fängelsestraff redan vid andra förseelsen. Även om det inte skulle avskräcka från att köra påverkad, vilket ofta brukar invändas mot förslag på straffskärpningar, så finns det andra fördelar. Den som sitter inlåst kan för det första inte utsätta andra för fara genom att köra bil. Polisen skulle för det andra få se större nytta av ansträngningar för att hålla vägarna säkra. Att rattfyllerister kan fortsätta riskera människors liv så kort efter att ha ertappats är stötande och demoraliserande.

Polisens kamp mot notoriska rattfyllerister är för ojämn. Den måste utjämnas.