Det började 8 oktober 2008. Sex sänkningar senare, 5 mars året därpå, lade den brittiska centralbanken sig still på 0,5 procents styrränta. Antalet sänkningar var säkert en slump. Men tre år senare hade nästan 50 000 fler barn än beräknat fötts.

Det här visar två av centralbankens ekonomer i en ny studie, vilken delvis går emot ekonomisk doktrin.

När den globala finanskrisen spred sig 2007 och 2008 stannade världens arbetsmarknader. Mellan 2008 och 2010 steg arbetslösheten i Sverige drastiskt från 6,2 till 8,6 procent. I Baltikum ökade den med 13 procentenheter. I Grekland och Spanien steg ungdomsarbetslösheten till över 50 procent på några år.

Recessioner, och särskilt stigande arbetslöshet, leder nästan direkt till nedgångar i barnalstring. Det kraftigaste vapnet mot en recession är, eller var åtminstone då, att sänka styrräntan. Det var vad Storbritanniens centralbank började med hösten 2008.

Ungefär hälften av landets hushåll i barnafödande ålder hade då bolån. Av dem hade hälften räntebetalningar som var direkt knutna till styrräntan. En fjärdedel av alla brittiska familjer hade alltså rörliga bolåneräntor.

En vanlig familj fick i genomsnitt 42 procent lägre ränteutgifter under ett kvartal när styrräntan började sänkas. I dagens penningvärde motsvarar det nästan 17 000 kronor.

En procentenhet lägre styrränta ledde till 5 procents ökning i födelsetal bland familjer med rörlig ränta. Effekten var starkare i hushåll med lägre inkomst och högre skuldsättning. För befolkningen som helhet ökade den lägre räntan antalet födslar med 2 procent.

Det antyder två saker. Dels att barn är dyra, dels att ekonomisk politik har en direkt inverkan på människors mest intima och långtgående personliga beslut, vilket tiotusentals brittiska lågräntebarn är det yttersta exemplet på.

Samtidigt sänkte den amerikanska centralbanken räntan kraftigt. Ändå föddes färre barn under krisen. Det kan enligt forskarna bero på att bolån där oftare har fast ränta och längre bindningstid än i Storbritannien. Det är värt att tänka på i bolåneparadiset Sverige.

Under måndagen presenterades nya fruktsamhetstal för nordiska kvinnor. Det ser inte bra ut. Sverige och Danmark ligger just ovanför EU-snittet. På Island och i Norge har talet sjunkit kraftigt sedan 2009 respektive 2010. Finland har Nordens lägsta fruktsamhetstal, medan Färöarna är det enda land i Norden där fler föds än antalet som dör.

Vi går mot en situation liknande den i Kina, utan att ens ha haft en ettbarnspolitik,” som Anna Karlsdóttir, forskare vid Nordiska ministerrådet, uttrycker det. Det är en strukturell ekonomisk fråga i paritet med klimatomställningen.

På lång sikt påverkar antalet födslar exempelvis välfärdssystemens utgifter, tillväxten i arbetskraft samt hur mycket föräldrar väljer att arbeta och därmed betala i skatt.

Det påverkar också hushållens konsumtion och därmed den inflation som centralbanker länge försökt lyfta. Det har så sakteliga gjort att barnafödsel blivit en naturlig del i politiska samtal i Sverige samt delar av Europa och Asien.

Lägre fruktsamhetstal i Norden sägs bero på att karriärambitioner på arbets- och bostadsmarknaden senarelägger familjebildning. Men den brittiska studien visar att kraftiga fall i födelsetal vid recessioner motverkas om andelen lån med rörliga räntor överstiger 30 procent av samtliga bolån.

Dessutom var den penningpolitiska effekten på barnafödandet tre gånger så hög om tre fjärdedelar snarare än en fjärdedel av alla familjer har rörliga bolåneräntor.

Det får implikationer för hur finans- och penningpolitiken ska bromsa respektive gasa. Det betyder även att politiken måste skapa och upprätthålla rätt incitament och sund konkurrens på exempelvis den allt mer koncentrerade svenska bolånemarknaden. Artificiella stimulanser som ränteavdraget kanske är en sämre samhällsekonomisk investering på lång sikt än vad politiker vill erkänna.

Att höra om centralbankers räntehöjningar kan vara som att se färg torka. Men som de brittiska ekonomerna visar kan vi i stället betrakta det som ett lågintensivt ekonomiskt-politiskt förspel.