STRAX EFTER klockan tre på fredagseftermiddagen meddelade Aftonbladet att ett fordon hade kört in i en folkmassa på Drottninggatan i Stockholm, i närheten av platsen där Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds i december 2010.

Fordonet, som visade sig vara en kapad lastbil, körde även in i varuhuset Åhléns City, där den dessutom började brinna.

I skrivande stund rapporteras det att fyra personer har dött och tolv personer har skadats.

MYCKET liknar det som vi redan har läst om förut, fast då har det handlat om andra storstäder.

Att gärningsmannen kör in i en folkmassa med en lastbil påminner om Nice och Berlin.

Ändå är det helt annorlunda den här gången.

Nu skriver alla internationella medier om oss i stället. Blickarna riktas mot Stockholm och Sverige. Släktingar i utlandet frågar vad som pågår. Makthavare runtom i världen skickar sina ord och tankar till oss.

Nu är det en lastbil som kör på en gata de flesta av oss känner till, och in i ett varuhus som de flesta av oss har besökt. Plötsligt fylls ens Facebook-flöde av statusar som, förhoppningsvis, bekräftar att våra nära och kära är oskadda.

Det hela är så nära inpå, men ändå ser de flesta av oss det utifrån.

Annons

Samtidigt råder det kaos. Människor är chockade. Flera nyhetsmedier rapporterar samtidigt, om det som sker och om det som kanske sker.

Kungen uttalar sig. Statsministern uttalar sig.

Gärningsmannen, som har orsakat det hela, förblir en, än så länge, suddig gestalt i bakgrunden.

DET ÄR SVÅRT att skriva om det som har hänt.

Fyra personer har dött på ett fruktansvärt sätt och orden räcker inte till.

Att upprepa samla gamla mantra om att vi måste fortsätta att "värna om det öppna samhället" känns inte bara ihåligt, utan också snäppet motbjudande.

De drabbade förtjänar bättre än en kopiera-och-klistra in-klyscha.

Trösten kommer i stället av att veta att i stunder som dessa är människor villiga att hjälpa varandra, öppna sina hem för strandsatta och erbjuda varandra stöd.

OCH POLISEN, som i vanliga fall får mer kritik än beröm, förtjänar en eloge för fredagens insats.

De håller Stockholms gator trygga och vägleder människor som inte vet vad de ska göra. De håller sig lugna när alla andra är i panik.

Vårdpersonalen och räddningstjänsten gör också sitt yttersta för att hjälpa de skadade.

Det är det vi ska fokusera på just nu - vetskapen om att de finns andra människor som man kan luta sig mot när det värsta inträffar.

Under tiden tänker vi på de som har drabbats av det hemska dådet.

Det får inte hända igen.