Bilbärgare Lotta Nilsson köpte en ny bärgningsbil för några år sedan och har nu fyra bärgningsbilar i olika storlekar, men i dagsläget är det bra två som får plats under tak. Därför ville hon köpa en bit av marken bakom sin befintliga verksamhet av kommunen och i dagarna blev det klart. Så när den första snön har försvunnit ska hon börja bygga.

– Till att börja med så bygger jag en carport, så får vi se om det blir något annat senare. Jag behöver få in alla mina bilar under tak för att slippa skotta flaket varje gång jag ska i väg på larm under vintern, säger Lotta Nilsson.

Hon har alltid tyckt att det är roligt att köra stora fordon och var tidigare bilkårist och körde åt militären. Sen började hon jobba extra som bilbärgare för att hjälpa en kompis.

– Sen blev han som ägde firman sjuk och jag började köra mer. När firman sedan gick i konkurs hade jag börjat tycka att det var roligt att köra, så ringde och frågade Falk om jag kunde få köra för dem. Man måste ju tillhöra en stor larmcentral för att få köra, annars gäller inte försäkringen och sådant, berättar Lotta.

Hösten 1998 startade hon alltså Lottas Bärgningstjänst.

– Jag lade in anbud på en bil i Skåne och en vecka senare var jag igång, skrattar Lotta.

Förändrad attityd

I början när hon åkte ut på larm fick hon ofta frågan "var är han som ska bärga bilen?" Men nu tycker hon att den attityden gentemot henne som kvinnlig bilbärgare har förändrats.

Annons

– Då var det inte så vanligt med kvinnliga förare, men nu finns det några stycken. Men det är ännu ovanligt med kvinnor som äger sin egen bärgningsfirma, berättar hon.

Däremot tycker hon att attityden i trafiken har blivit värre. Hon berättar bland annat att hon blev påkörd av en otålig bilförare för något år sedan när hon skulle bärga en bil på en parkering. Hon beskriver även att många förare försöker tränga sig fram till varje pris när hon står och ska bärga en bil längs vägen.

– De säger att de måste fram för att de har bråttom, som att det skulle vara ett giltigt argument, suckar Lotta.

Trädgårdsarbete

Hon har inga anställda utan kör själv, men hon tar bland andra hjälp av svärsonen dagar då det är mycket att göra och hon behöver vara på flera ställen samtidigt.

– I snitt har jag 2,5 körning om dagen, ibland är det fler ibland är det färre, säger Lotta Nilsson.

Förra lördagen hade hon mycket att göra.

– Det är alltid mycket att göra när första snön kommer, men det är mycket att göra på sommaren också. Jag tycker att viltolyckorna har ökat markant de senaste åren, framförallt med vildsvin. Men majoriteten av mina körningar är motorhaveri, inte olyckor, säger Lotta.

Eftersom hon måste släppa det hon håller för händerna när hon får ett larm måste hon ha ett intresse som kan anpassas efter hur hon jobbar. Hennes stora trädgårdsintresse är perfekt för det. Vid några tillfällen varje sommar har hon öppen trädgård där man får komma och titta på hennes minst sagt speciella trädgård.

– En gång var det några som gick runt och tittade, efter tre timmar sa de att de fortfarande hittade nya saker att titta på, skrattar Lotta.

På museet finns massor med fina saker att titta på.
Foto: Mariell Dahlström

Hon och hennes man har även byggt upp ett litet museum i form av en gammal mack med gamla bensinpumpar, en telefonkiosk och annat som man kunde hitta på en bensinmack förr.

Lotta Nilsson har med andra ord fullt upp även när hon inte är ute och hämtar bilar, vilket hon kan bli tvungen att göra vilken tid som helst på dygnet.

– Det som får en upp ur soffan en vinterkväll att är att får hjälpa människor. De flesta är tacksamma att man kommer och ofta vet de inte vad de ska göra. Det är bara tur att de hittat rätt nummer att ringa för att jag ska komma, berättar Lotta och fortsätter:

– Ofta är de oroliga för bilen och det är det enda de tänker på. Då är det viktigt att jag försöker ta reda på hur de själva mår, om de är skadade eller chockade och om de behöver vård, säger Lotta Nilsson.