Staffan var en stalledräng. Stefan har en annan titel på sitt visitkort, men även en sonderingsperson för en ny regering får räkna med att utföra ett slitsamt skitjobb.

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven är ju hårt pressad från både höger och vänster, inte minst sedan Centerpartiet och Liberalerna förra veckan lämnade över sina kravlistor med punkter som måste genomföras för att partierna ska släppa fram en S-ledd minoritetsregering.

För ett parti som hellre gynnar LO:s medlemmar än att satsa på reformer som hjälper människor utan egen försörjning att träda in på arbetsmarknaden, är det förståeligt att kraven svider. Både LO:s Karl-Petter Thorwaldsson och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt säger blankt nej till den förändrade arbetsrätt och de skattejusteringar som Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) har satt som prislapp för motprestationen att trycka på gul knapp i riksdagens statsministeromröstning.

Alternativet till att gå med på kraven ­ att snuvas på regeringsmakten ­ lär dock svida desto mer för Löfven. Men just som han hade beviljats förlängd sonderingstid av talmannen kom på tisdagen ny fakta som kan få betydelse för regeringsbildningen.

Den färska partisympatiundersökningen från Statistiska Centralbyrån, SCB, visar på små men betydelsefulla rörelser. Socialdemokraterna går upp, Moderaterna minskar något, Centerns stöd är oförändrat och för Liberalerna ser det riktigt tufft ut.

Annons

Det deltagarna menar är: Vi vill ha stabilitet.

Det överraskar inte. Vid kriser brukar den sittande regeringen belönas med högt förtroende. Det kan uppfattas som något av en paradox att det är i lugnare tider som väljarna är kritiska till regeringsmakten, men det är också då som de anser sig ha råd att ifrågasätta och chansa på något oprövat.

Sverige befinner sig inte i kris. Vårt demokratiska system är tillräckligt solitt för att klara en relativt lång tid med en övergångsregering. Och under de snart tre månader som har gått sedan valet har opinionsundersökningar av naturliga skäl inte varit i fokus.

Nu däremot, med ett extraval flåsande i nacken, kan förtroendesiffrorna avgöra hur partierna agerar i de pågående samtalen. När Socialdemokraterna åter når den magiska 30-procentsgränsen ger det sannolikt ökat självförtroende. Tyvärr får vi räkna med en S-ledare som lär bli kaxigare i förhandlingarna med C och L. För de sistnämnda ser ju läget mörkare ut, i synnerhet för Liberalerna. Den senaste tidens spricka i synen på en möjlig Alliansregering har inte gynnat partiet.

Och framför allt är oenigheten inte positiv för ett Sverige i behov av stabil, borgerlig politik. Utan liberalt inflytande minskar sannolikheten att se en färdriktning som prioriterar jobb och tillväxt samtidigt som tillräcklig hänsyn tas för att människor inte ska falla mellan stolarna utan chans till egen försörjning.

Ett extraval vore potentiellt förödande för Liberalerna, vars fallhöjd till riksdagens fyraprocentsspärr är läskigt låg.

SCB-mätningen visar även att det rödgröna blocket har ett övertag på drygt fem procentenheter. Å andra sidan skulle det kunna ändras om Miljöpartiet vid ett nyval halkar ur riksdagen och Liberalerna lyckas klamra sig fast.

För S-ledaren brådskar det att finna en lösning före budgetomröstningen den 12 december. Annie Lööf beskrev på tisdagen Socialdemokraternas svar på kravlistan som ett skambud, och faller veckans förhandlingar kan Moderaternas budget vinna.

Runtom i landet pågår däremot livet precis som vanligt. Sånger och ramsor övas in på skolor och förskolor, linnen och tomtedräkter inhandlas, kronor får nya batterier.

Nästa vecka är det budgetomröstning, och dagen efter kommer lucia med ljus och framtidstro.

Vad Stefan Löfven kommer med är högst oklart. Ingen regering synes än, och stjärnorna på den politiska himlen har inte börjat blänka.