REPLIK TILL LARS-OVE JOHANSSON, MIKAEL BÄCKSTRÖM OCH JOHAN FRISK (FRED 23/12):

Viltstammarnas storlek följs framför allt med hjälp av avskjutningsstatistik, där förändringar i avskjutningen återspeglar stammarnas storlek. I dag skjuter vi ungefär två tredjedelar så mycket klövvilt som vi gjorde under tidigt nittiotal, när rådjurspopulationen var som störst. Om man bara tittar på hjortviltet är stammarna mindre än hälften av vad de var 1993.

Annons

Hur man än räknar finns det följaktligen inget som helst stöd för att viltstammarna är rekordstora. Anledningen att älgstammen inte fortsatte växa var att jägarna begränsade stammens tillväxt genom ökad jakt. I dag reglerar vi älgstammen på ungefär halva nivån jämfört med tidigt åttiotal. På samma sätt har jägarna genom ökad jakt helt stoppat vildsvinsstammens tillväxt, trots att vildsvinen fortfarande sprider sig till nya områden. Vi vill påminna om att LRF hoppade av det tidigare samarbetet för att begränsa vildsvinsstammen, men att Svenska Jägareförbundet gick vidare och ensamt lyckades få till stånd en jakt som stoppade tillväxten, vilket faktiskt är världsunikt. Det finns följaktligen inte heller något stöd för att Svenska Jägareförbundet inte tar ansvar för att reglera viltstammarna.

Debattörerna anför att utfodring är anledningen till starka viltstammar. Samma SLU-undersökning som de själva åberopar visar dock även att jägare med vildsvin på sin mark och som utfodrar skjuter tre gånger så mycket vildsvin som jägare som inte utfodrar. Annan forskning visar tydligt att det mest effektiva sättet att begränsa skador på grödor är att jaga mer, medan det mest effektiva medlet att begränsa skador på skog är att se till att det produceras mer naturligt foder.

Viltet begränsas av jord- och skogsbruk, samtidigt som övrig markanvändning kan begränsas av viltförvaltningen. En fungerande viltförvaltning bygger därför på god samverkan mellan aktörer och över ägogränser. Korrekt utförd är utfodring en åtgärd som minskar skador, minskar svält och lidande och ger en värdefull resurs i form av viltkött. Ett utfodringsförbud kommer däremot att leda till minskad jakt, mer skador, mer lidande och att djur svälter ihjäl i onödan.

Viltstammarna ska som i dag regleras genom jakt, inte svält. Det ger en god etik, hanterar eventuella problem mer effektivt och är dessutom resurssmart.

GUNNAR LINDBLAD OCH ANNETTE PETERSSON, Jägareförbundet Jönköping

FREDERIK KJELLSON, Jägareförbundet Kronoberg

JESPER EINARSSON, ELIAS TURESSON , Jaktvårdskonsulenter Svenska Jägareförbundet