Under julhelgen byggde jag en ny bokhylla. En stor bokhylla, så stor att den rymde alla böcker i mina tidigare bokhyllor. Det var med ett visst vemod som jag monterade ner mina gamla bokhyllor. Den första hade jag köpt i tonåren, när jag började samla böcker, en mörkbrun Billy-bokhylla. Jag hade snabbt fyllt den med fynd från loppisar och antikvariat. Så jag köpte snart ytterligare en och ytterligare en - tills väggarna i min lilla lägenhet fylldes av mörkt trä och gulnande volymer från svunna tider.

En flickvän sade en gång att min lägenhet såg ut och luktade som en mycket gammal mans boning. Kanske hjälpte det inte heller att jag också samlade på märkliga antikviteter, gudafigurer från världens hörn, persiska schackspel i kamelben, turkmenska mattor, afghanska filtar och vinöppnare från habsburgska riket. Men jag tog det ändå som en komplimang, även om det nog inte var menat som en sådan. Nu körde jag hyllorna till sorteringen. Ingen vill längre ha en bokhylla, inte ens loppisarna. Röda korset svarade till och med specifikt att de inte tar emot Billy-bokhyllor. De är idag lika eftertraktade som cd-ställ. Vem samlar egentligen på böcker nu för tiden? Bibliofili, smaka på det ordet.

Annons

System i hyllorna

En vän som nyligen besökte mig tittade på bokhyllan och frågade vilket "system" jag använde. Med andra ord hur jag sorterade mina böcker. Jag tittade upp mot bokhyllan och insåg att jag inte längre hade ett system. Tidigare hade jag använt mig av ett klassiskt indelningssystem baserat på kategorier som historia, poesi, filosofi och så vidare - och därefter sorterat böckerna på författarnas efternamn. Men nu hade jag bara ställt in böckerna huller om buller. Tomas Bannerheds "Korparna" stod jämte Herodotos "Historia". Gustav Vasas brev bredvid Valerie Solanas manifest. Heliga Birgittas uppenbarelser i urval bredvid "Minecraft: block, pixlar och att göra sig en hacka". Det var med andra ord kaos. Det verkade nästan... oanständigt.

Hur du väljer att sortera dina böcker säger en hel del om dig, om du fortfarande äger en bokhylla. En del är nitiska i sin sortering, inte en bok får hamna fel - andra mindre nogräknade. De som väljer att sortera sina böcker efter färgskalor är naturligtvis värst. I inredningstidningar används ofta böcker som en "inredningsdetalj", ett ord som har en särskild plats i alla sanna bibliofilers helvete.

Befriande kaos

Men när jag funderade kring vilket system jag själv skulle välja insåg jag plötsligt att det fanns något befriande över kaoset. Som en protest mot den överdrivna nit som idag driver oss att organisera allt, från inköpslistor till taggar, familjefoton och big data. Vi räknar idag allt - museibesökare, klick, flyktingar. På så sätt är digitala utvecklingen är också en organiseringsrevolution, där teknologin hjälper oss att hålla reda på saker vi aldrig skulle ha haft möjlighet att minnas.

Man skulle kunna tro att det har befriat oss, att vi nu när vi själva inte längre behöver minnas telefonnummer och bankkonton, skulle ha möjlighet att tänka större tankar? Men vi vet naturligtvis att det inte är så, vi är inte så mycket herrar över maskinerna som slavar. Det är dem som berättar för oss vad vi ska göra och när vi har fel. När olyckor sker är det inte maskinerna vi skyller på, utan den "mänskliga faktorn". Vi är den felande länken.

Därför lät jag min bokhylla vara, som ett uppror i det lilla. Jag vill inte ha en revolution, jag vill bara ha något som en maskin inte förmår att hantera - kaos. För vad händer när Ann Jäderlund umgås med Sten Broman? Augustinus med Ayn Rand? Och Kropotkin möter Tranströmer? Jag tänker på den sistnämnde poetens odödliga ord: "Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse". Men vad vet jag? Jag är bara en bibliofil, som omfamnar det uråldriga hantverket att flytta inbundna pappersbuntar från en hylla till en annan. Vi är snart utdöda.