I DAG har det gått ett år sedan det misslyckade kuppförsöket i Turkiet.

Sent på kvällen den 15 juli 2016 började rapporterna strömma in. Broarna över Bosporen hade blockerats. Polishögkvarteret i huvudstaden Ankara angreps. En explosion ägde rum i parlamentet.

Sedan dess råder undantagstillstånd i landet, något som president Recep Tayyip Erdogan avser förlänga till dess att "välstånd och fred" uppnås (New York Times, 21/5).

DETTA LÄGE har presidenten missbrukat till fullo.

Landet har hastigt förfallit till en auktoritär stat där demokrati, religions- och yttrandefrihet och rättsstatens principer helt satts åt sidan.

Oppositionen har gradvis tystats med hjälp av säkerhetstjänsten, ny lagstiftning och ogrundade anklagelser om terrorsamarbeten.

Den ledande figuren i kurdiska partiet HDP - högljudda motståndare till Erdogan - Selahattin Demirtas sitter häktad sedan november, ihop med tio andra av partiets parlamentsledamöter.

De anklagas för samröre med den terrorstämplade PKK-gerillan.

Över 50 000 människor har arresterats, däribland många företrädare för oberoende medier.

EFTER folkomröstningen i april om en förändrad konstitution utvidgades Erdogans makt ytterligare, på bekostnad av rättsväsendets och parlamentets oberoende.

Nya inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter kan obehindrat drivas igenom, något han inte har varit sen att utnyttja. I juni blockerades exempelvis åtkomsten till det digitala uppslagsverket Wikipedia.

I veckan som gått rapporterades att parlamentet - där Erdogans parti har egen majoritet - ska ta ställning till ett lagförslag som skulle förbjuda parlamentsledamöter från användandet av ord som "Kurdistan" och kurdiska benämningar på städer.

Det är en mycket tragisk och djupt stötande vändning av den man som en gång var engagerad i fredssamtalen med kurderna.

DET DJUPT splittrade landet hjälps på inget sätt av Erdogans skräckstyre.

Med inspiration från Ungerns Viktor Orban och Rysslands Vladimir Putin försöker Erdogan skapa ett klimat för det han anser är politisk stabilitet.

Det enda som tycks stabilt är dock landets kurs: På väg bort från demokrati, mänskliga rättigheter och samarbete.