ALEX HAR Downs syndrom och en intellektuell funktionsnedsättning och behöver bland annat hjälp med att klä på sig och att ta hand om sin hygien.

Fram till nyligen hade pojken rätt till assistansstöd i 77,9 timmar i veckan. Men enligt nya beslut från kommunen har pojkens assistans tagits bort helt och hållet.

Men det märkligaste har varit turerna runt fallet.

DET HELA började när en omprövning av pojkens behov skulle genomföras förra året.

I september gjorde en första arbetsterapeut en utredning av pojken och hans dagliga aktiviteter. Men i kommunens beslut användes inte arbetsterapeutens arbete som underlag särskilt mycket.

Mamman till pojken, Ann-Sofi Nilsson, anser då att bedömningen inte har gått rätt till eftersom pojken bedöms klara sig bättre än vad han faktiskt gör.

Bland annat anser Tranås kommun att pojken inte är rymningsbenägen - vilket skolpersonal bekräftar att han visst är - och att pojken egentligen inte behöver hjälp utan bara lite "påminnelser och påpuffning".

Ann-Sofi Nilsson får dessutom veta av en handläggare att pojkens omhändertagande är ett "föräldraansvar".

Och visst är det ett föräldraansvar att ta hand om sitt barn, men det finns gränser för vad en förälder kan göra.

Dessutom befinner sig Alex i den ålder där föräldrar inte ska behöva följa varenda steg han tar. Han behöver lika mycket frihet och självständighet som vilken annan tonåring som helst.

Och föräldrarna har rätt att veta att deras son får professionell hjälp.

HUR MÅNGA timmar assistanshjälp Alex har rätt till tänker jag inte gå in på. Det inte är min sak att bedöma.

Men sättet som fallet har hanterats på brister på många sätt och att handläggaren hävdar att det är föräldrarna som ska ansvara för pojken är det minsta problemet.

Tranås kommuns egen kvalitetsutvecklingschef konstaterar vid ett tillfälle att handläggningen av pojkens ärende har "brister i metod, saklighet och vetenskaplig stringens".

Först vill kommunen inte göra någon ny utredning men sedan när den väl, efter påtryckningar, bestämmer sig för att göra en hyr man in en extern konsult i stället.

Till den konsulten får Ann-Sofi Nilsson inga kontaktuppgifter.

MEN DET slutar inte där.

Under handläggningens gång får Ann-Sofi Nilsson veta från chefen för biståndsenheten Anas Abdullah, att all mejlkontakt med ärendets handläggare ska gå via honom.

Annons

Längre fram får Ann-Sofi Nilsson även reda på att den arbetsterapeut som ska hantera deras ärende egentligen jobbar som biståndshandläggare inom hemtjänsten och att den personens chef är Anas Abdullah.

Så borde det inte få vara.

Arbetsterapeuten ska vara en självständig person, så att risken att bli påverkad av någon av parterna - i det här fallet hennes chef - inte finns.

VÄRST ÄR ändå bemötandet. Oavsett vilka beslut myndigheter tar förtjänar de berörda ett minimum av respekt.

När Ann-Sofi Nilsson, efter det sista beskedet om att assistansen skulle bort återigen hör av sig till Abdullah säger Anas Abdullah till henne, enligt vad Ann Sofi Nilsson berättar, att hon inte "ska skicka ett jävla mejl till".

När han sedan pratar med tidningen tillsammans med tf socialchef Camilla Tjäder, säger han att myndighetsutövning inte handlar om att "vara en korvkiosk" där man får välja vad man vill ha.

Men bristerna med Alex ärende är alldeles för många för att man ska kunna skylla på "krävande föräldrar". Det finns trots allt en anledning till att kvalitetschefen som utredde fallet tyckte att det hade gått fel till.

Dessutom valde kommunen att inte skicka vidare en överklagan som familjen gjorde vid ett tillfälle.

Enligt Ylva Lindblom, jurist på SKL, så ska överklaganden skickas vidare till förvaltningsrätten, med få undantag som då inte är till den enskildes nackdel.

ANDRA föräldrar i kommunen till barn som behöver assistans berättar också om brister inom verksamheten i Tranås.

Vissa berättar om att deras barn aldrig fick träffa handläggaren till deras ärenden, andra berättar om intyg eller relevanta noteringar som "försvinner" under ärendens gång.

I ett JO-beslut från en av familjerna uppmanar JO Tranås kommun att utbilda personalen så att den ska kunna "fatta beslut på ett rättssäkert sätt".

SVARET från kommunen har varit att dessa indragna assistanstimmar inte har berott på besparingar, utan för att man har velat "jobba ifatt med omprövningar som har blivit liggande".

Men att kommunen vill skynda på processen ska inte gå ut över kvaliteten. Det viktigaste är att varje ärende bedöms noggrant och rättsäkert och att alla aspekter (som samtal med föräldrar, barn och skolpersonal) tas i beaktande.

Kommunens skyldighet är att värna om medborgarna samt att vara tillmötesgående och transparent. Det är det minsta man kan kräva som skattebetalare.

Anas Abdullah har i alla fall rätt när han säger att socialförvaltningen i Tranås inte är någon korvkiosk. För i en korvkiosk är kunden alltid i fokus.

Denna tjänstevilja kan inte påstås finnas inom socialförvaltningen i Tranås.