Någon läsare kanske känner igen uttrycket ”som ett brev på posten” för att beskriva effektivitet och att det numera känns lika främmande som yrket sumprunkare eller växeltelefonist. Det är en modern svensk jultradition att läsa om paket som försvinner och under övriga delar av året om minskad service. PostNord som ägs av den svenska och danska staten försöker desperat anpassa sig på en brev- och paketmarknad som milt uttryckt står inför stora förändringar. År 2018 gick PostNord med 855 miljoner kronor i förlust och vd:n Håkan Henricsson har nu fått lämna sitt uppdrag med en fallskärm på 14 miljoner kronor. För hans egen skull får man hoppas att fallskärmen inte betalas ut med ett utbetalningskort som skickas med hans gamla arbetsgivare.

Det är lätt att klaga på PostNord då de slutar tömma brevlådor på söndagar och har orsakat ett omval i Falun på grund av bortslarvade valsedlar. Men faktum kvarstår: allt färre svenskar skickar brev och det bidrar till att bolaget går med förlust. Men att vädja till regeringen om att höja brevportot med en krona skulle inte bidra till att ”återfå allmänhetens förtroende” som fackorganisationen Seko Posten träffande beskrev företagets problem. Det skulle snarare ses som klassisk konstgjord andning och driva konsumenter till andra leverantörer som faktiskt ser till att brev kommer fram och gör det i tid. Likaså skulle det vara allmänt missriktad nostalgi att drömma sig tillbaka till ”Kungliga Postverket” som hade sin storhetstid när fenomen som Mobilt BankID och elektroniska brevlådor på sin höjd återfanns i science fiction-romaner. Men lösningen handlar om politik.

Annons

Sverige kan med rätta kallas för en uppkopplad nation. Enligt Internetstiftelsen, som varje år mäter svenskarnas digitala färdigheter, använder exempelvis 61 procent av alla fyrtiotalister digitala banktjänster. När det handlar om yngre åldersgrupper är siffran i princip hundraprocentig så med andra ord skickas allt färre räkningar, fakturor och avier i pappersform vilket får konsekvenser för PostNord. Samtidigt är det nästan 40 procent av våra äldre som inte använder internet för sin ekonomi och de blir därför beroende av att posten finns och att bankkontor håller öppna. Till detta ska läggas att det också finns stora områden i Sverige som inte har tillräckligt snabbt internet och de boende där blir beroende av att posten faktiskt fungerar.

Ett av få utspel där socialdemokraternas tidigare partiledare Håkan Juholt träffade helt rätt var när han 2011 kritiserade det faktum att det inte går att tala i mobiltelefon i hela Sverige. Hans lösning att bygga mobilmaster överallt var dock orealistiskt. Men han satte fingret på problemet och lösningen stavas här fortfarande internet. Det är därför välkommet att reglerna för fiberkablar nu underlättas så att det blir lättare att gräva ned dem längst med småvägar. Det är den enda lösningen och det kommer att ta tid. Dessutom tål det att påpekas att det inte är PostNord eller paketleverantörer som kan se till att fler svenskar får tillgång till internet utan politikens ansvar. Om man inte tar det ansvaret sviks majoriteten av alla som inte bor i storstäder och ”Sverigeperspektivet” som de flesta makthavare gärna påstår sig ha framstår som nästan lika ihåligt som talesättet ”som ett brev på posten”.

Relaterat: David Lindén: Vi kan alla inspireras av Nina Lagergren
Relaterat: David Lindén: Dags att våga tänka stort Moderaterna
Relaterat: David Lindén: Elcyklar och Swedbankdirektörer – misskötsel lönar sig?
Relaterat: David Lindén: För snygg, för västerländsk och för glad? Du är kvinna i politiken