Det var först 1983 som ”svenska flaggans dag” blev den formella nationaldagen och det är väldigt sent jämfört med USA eller för den delen vårt grannland Norge. ”4 juli” respektive ”17 maj” syns betydligt mer än vår egen högtid. Tyvärr är det säkerligen inte heller många svenskar som faktiskt känner till att Gustav Vasa den 6 juni 1523 utsågs till kung av Sverige och därmed markerar början på den självständighet som vi haft i snart ett halvt millennium.

Det brukar sägas att vår tids politiska omvälvningar har inneburit nationalismens återkomst i politiken och därmed också en uppmärksammad nationaldag. Men det ligger ingen politisk nationalism i att vara stolt över Sverige eller för den delen vår gemensamma historia. Det är ingen som ser historiens mörkermän när det går bra för Sverige i fotboll eller om en svensk vinner Eurovision. ”Det är farligt med nationalism”-kortet brukar däremot användas av de som vill uppnå något politiskt vilka ofta är skrattspeglar av dem som gärna vill missbruka den svenska historien. Slutligen kan det ibland höras att det inte finns något att vara stolt över i vår historia eller att Sverige uppstod ungefär i slutet av andra världskriget.

När det gäller nationaldagen och lärdomar från historien går det att börja med Gustav Vasa (c. 1496–1560) som avslutade Kalmarunionen. Med moderna mått mätt var han en tyrann men också en landsfader. Ett konkret exempel på hur han idag positivt har påverkat oss är att han efter Dackeupproret i Småland insåg att kronans makt till viss mån behövde förankras. Nya skatter fick inte innebära nya uppror och med den taktiken lägger ”gamle kung Gösta” till viss mån grunden för vad som senare brukar kallas för det svenska samförståndet. Hans son Johan III (1537–1592) genomdrev i sin tur en kyrkoordning där det bestämdes att varje socken gemensamt skulle bekosta en skol – och fattigstuga. Både unga och gamla ska tas om hand och detta utvecklas än mer av Gustav Vasas barnbarn Gustav II Adolf (1594–1632) som med hjälp av rikskanslern Axel Oxenstierna (1583–1654) och sin gamle lärare Johan Skytte (1577–1645) instiftar den svenska ämbetsstaten med gymnasier, hovrätter och fast förankrade universitet.

Annons

Det skulle kunna gå att rabbla namn och datum i återstoden av denna text. Men vad som visas med dessa anförda exempel är att det vi idag exempelvis kallar samförstånd och välfärdsstat har betydligt äldre rötter än vad många tror. Samma sak gäller för mycket av våra välståndsskapande industrier. Husqvarna gjuter inte längre bronskanoner utan är spjutspetsar i ny industri och det är i svenska stålverk som man experimenterar för att kunna utvinna stål utan koldioxid. En industri som kan spåra sina rötter tillbaka till medeltidens svenska gruvnäring.

Svensk historia har inte alla svar men de visar att det tidigare funnits problem och utmaningar som har lösts. Kanske är det viktigaste det samförstånd som etablerades redan på 1500-talet. Tuffa diskussioner är bättre än inbördeskrig och ett rättssamhälle är bättre än nävarnas övertalning. Det är några av de lärdomar vi högtidlighåller på nationaldagen och då blir inte ”6 juni” lika abstrakt som många vill ge sken av. Lägg därtill att Sveriges långa period av fred inte har varit gudagiven utan resultatet av hård och ibland skoningslös realpolitik så blir nationaldagen fullt förståelig. Vi ska vara stolta över vad tidigare generationer har åstadkommit för att kunna ta vårt land in i framtiden. För vi har inget annat land som vi kan kalla vårt eget. Därför behöver vi en formell nationaldag även om den rent kulturella torde vara midsommar.