Tidigare brukade ”samhällskontraktet” diskuteras inom filosofin alternativt på Dagens Nyheters debattsida. Men begreppet i betydelsen vad medborgarna kan förvänta sig av det gemensamma, i form av staten, och vilka krav som kan ställas på medborgarna har tyvärr fått en renässans. Ordet ”tyvärr” används för det är både i det lilla och det stora en utveckling som milt uttryckt är allt annat än positiv.

För knappt ett år sedan inträffade en stöld i Jönköping som hade kunnat vara ett rutinärende men vars efterspel sätter fingret på något större:

En man i 30-års åldern hade fått sova ruset av sig i polishusets arrest på Vallgatan. När mannen dagen efter lämnade arresten tyckte han det vore optimalt att snabba på sin hemfärd genom att ta en elcykel som stod parkerad framför polishuset och det ska tilläggas att det inte var hans egen. Men då elcyklar behöver nycklar gick hemfärden sakta och han blev stoppad av en polisman som hade fattat misstankar. Vid konfrontation hävdade mannen att cykeln inte var stulen utan att den tillhörde en nära anhörig. En bortförklaring som utvecklades i förhör där mannen betonade att han inte hade tänkt behålla eller sälja cykeln utan endast använda den för att kunna ta sig hem.

Tillgreppet av elcykeln ledde till åtal och domen som föll för knappt en månad sedan är intressant läsning då den åtalade friades från stöld: ”Tingsrätten kan konstatera att den som olovligen tar en cykel för att använda den vid en kortare färd och därefter överger den inte kan ha syfte att behålla saken som sin”. Det blir därför ingen påföljd för den åtalade och målet kommer inte att överklagas. Ställer man resonemanget på sin spets är det med andra ord helt riskfritt att ”låna sig” till transportmedel om man ska ta sig hem efter en kväll ute på lokal. Men bara så länge man inte tänkt behålla föremålet. Likaså borde det väl kunna gå att ”låna” mobiltelefoner och surfplattor om man ska skicka ett mejl eller ringa ett samtal? Men bara så länge man inte har för avsikt att behålla dem.

Annons

Juridik är inte kemi och således ingen exakt vetenskap. Domar måste därför kunna motiveras och någorlunda knyta an till allmänhetens rättsmedvetande. Vanliga människor måste kunna lita på rättsstaten och någorlunda kunna förutse konsekvenserna av att inte följa lagar och regler. Det är därför fallet med den stulna cykeln sätter fingret på något större: om Anders tar Kalles cykel utan att ha fått lov att göra det och Kalle kallar det för stöld skulle de flesta hålla med Kalle. Förutom Tingsrätten som tydligen anser att så länge cykeln exempelvis slängs i ett dike så är det helt enkelt inte stöld.

På detta sätt äventyras samhällskontraktet, för när vanliga människor tappar tillit till lagen eroderas hela systemet. Det finns dessutom storskaliga exempel på misskötsel som kan göra den mest scoutlike optimisten till en kallhamrad cyniker. Det svenska banksystemet genomgår på grund av Swedbank just nu sin värsta kris sedan 2008 och den är helt och hållet självförvållad. Till detta ska läggas att tidigare vd:n Birgitte Bonnesen som fick sparken en timme innan bolagsstämman erhöll 21,5 miljoner i fallskärm för att hon helt enkelt inte gjorde sitt jobb.

De som istället betalat priset för penningtvätten är småsparare och aktieägare varav några varit trogna Swedbank sedan Sparbanksrörelsernas tid. För att inte tala om de ukrainska medborgare som fick se stora delar av sin statskassa stulen av tidigare president Viktor Janukovytj som glatt gick med pengarna till Swedbank. Bonnesen fick inte ansvarsfrihet men även styrelsen borde tänka över sitt agerande och speciellt det faktum att de har fått höjda arvoden. I övriga samhället brukar man belönas för ett väl utfört arbete och inte tvärt om som är fallet med en styrelse som inte verkar ha sett, läst eller hört någonting.

Renässansen för samhällskontraktet är helt enkelt aktuell för det finns alltfler exempel på när det inte fungerar. Ansvariga tar helt enkelt inte ansvar och de stora förlorarna är de medborgare som idogt går till jobbet, följer lag och ordning och förväntar sig att dåligt beteende ska, om inte straffas, i alla fall inte premieras med generösa avgångsvederlag.