Vid första anblick kan den diskussion SvD:s ledarskribent Ivar Arpi (10/6) startade om ”demografi” tyckas ha urartat till en parodi på temat ”journalister kommenterar andra journalister”.

I grova drag har det gått till ungefär så här:

Ivar Arpi inledde med att åka ut till ”en mindre tätort” som han ofta besöker och noterade invandrare som ”slår dank utomhus” och att förändrad demografi gjort att ”den tysta” majoriteten är emot invandring. Det går riktigt att se honom i exempelvis ett sommarvarmt Gnesta, en ort i mitt hemlän Södermanland som har oproportionerligt många sommarboendes från Stockholm och Uppsala då den ligger inom Stockholms pendeltågsnät, mumsandes på en glass från anrika konditori Humbles och bekymrad över fosterlandets utveckling.

Nästa dag renderade Arpis text en replik av DN:s politiske redaktör Per Svensson som menade att Arpi har passerat en gräns ”som brukar kallas anständighet”. Men att Arpi uttryckligen skriver att invandrares vistande i centrum troligtvis har att göra med att de är arbetslösa och inte på grund av att de är invandrare verkar ha gått Svensson förbi. Han har nog aldrig själv varit arbetslös eller uttråkad tonåring. Men så brukar det vara med rättrådiga socialliberaler. Ett par dagar senare ville inte liberala (och ibland konservativa) GP vara sämre utan hakade på ”demografi”-debatten med en krönika av Kajsa Dovstad. Hon beskrev ett så kallat ”Jimmie moment” när hon inte kunde hitta köttbullar i en nattöppen butik i Gävle som mest sålde mat från Mellanöstern.

Annons

Enligt Dovstad var hon ”i ett Sverige som inte kändes svenskt” och det var ändå på den tiden som hon ”samlade in pengar till papperslösa flyktingar”. För knappt en vecka sedan ville Aftonbladets Johanna Frändén delta i debatten med en text om att människor ute i världen alltid söker sig till gemensamma platser. Frändén har minsann tagit hem ”utländska vänner och pojkvänner” till sina föräldrar och de har undrat var puben eller restaurangen finns. Slutligen bidrog SvD:s kulturskribent Margit Richert med ett alster om hur underbart det var att bo i Laxå utanför Örebro som tagit emot ett stort antal flyktingar.

Det här är ett urval av de texter som publicerats i ämnet och det kan göra den mest inbitne konsumenten av politisk journalistik mörkrädd. För det är demagogiskt, snobbigt, navelskådande och exotiserande. Vill man dock vara snäll handlar det om sommarens brist på konkreta nyheter och det är alltid kul att polemisera. För det verkar som om alla skribenter väljer att aktivt missförstå den andra sidans tes.

Självklart finns det poänger med vad Arpi skriver. Sverige har på kort tid tagit emot ett stort antal invandrare och det har förändrat gatubilden eller vad han själv kallar ”demografin”. Många människor ogillar drastiska förändringar. Prova själv och lek med tanken att området där du bor får en rockklubb som spelar Heavy Metall till långt in på natten. Men att det finns poänger med Arpis resonemang fråntar inte det faktum att han adlar vanliga fördomar till seriös politisk analys. Svenskarna har aldrig varit så vana vid att det finns andra svenskar som inte ser ut som Saltkråkan-Malin eller Emil i Lönneberga såsom nu. Men det gör de få kvarvarande riktiga rasisterna mer synliga. För att ta ett konkret exempel får nynazister idag större publicitet än vad de skulle fått under tidigt 1990-tal då varje ort hade ett eget skinnskallegäng och människor med en hudfärg likt undertecknads var vana vid att inte få komma in på vissa ställen då dörrvakten helt enkelt ”inte gillade blattar”. Främlingsskepsis är inte någonting nytt och det kan äldre invandrare vittna om oavsett om de är finnar, balter eller bosnier.

Reaktionen mot Arpis tes har också den varit överdriven. Ett stort antal skribenter har velat bevisa hur beresta de är och sin egen gränslösa tolerans. Se på mig! Jag är upplysningen reinkarnerad och har minsann haft moatjéer från andra delar av världen än Sverige. Så gränslös är jag! Ett resonemang där det inte finns några skillnader på att ta hem en pojkvän från Skottland till föräldrarna och nya svenskar från Afrikas horn eller Afghanistan som faktiskt ska bo här permanent.

Dagen efter sin första publicering bemötte Arpi kritiken han fått från bland annat Per Svensson. Arpi försvarade sin tes genom att hänvisa till ett stort antal forskare som sade ungefär samma sak. Han redovisade också sin egen uppfattning att det inte var ”främlingsfientligt att vilja känna sig hemma i sin kultur och sitt lands identitet, och att lyfta fram konsekvenserna av den invandring som inte har integrerats” vilket man ju kan hålla med om. Men det är inte vad Arpi gjorde när han uttryckligen talade om demografi och det är rent ut sagt kontraproduktivt för integrationen.

För oavsett hur välintegrerad en person med annan hudfärg eller utseende är kommer det alltid finnas personer som tycker att personen inte hör hemma här. Även om rasismen idag är liten så har de som gärna häver ur sig ”åk hem” fått lite mer luft under vingarna. Men invandrare ska inte leva här på nåder utan ses som svenskar med alla rättigheter och skyldigheter. Annars blir det som sportstjärnan Ludmilla Engquist som alltid sågs som svensk när hon vann men blev ryss när hon ertappades med att fuska. Likaså infinner sig faktiskt frågan vad man ska göra om man är orolig för demografin: Det finns inget demokratiskt land i världen som har lyckats med storskalig repatriering.

Integrationen är fortfarande nyckeln och lyckad integration går hand i hand med att värna både kultur och identitet. Integrerade människor med utländsk bakgrund berikar inte svensk kultur utan blir en del av den. Författaren Jonas Hassen Khemiris debut Ett öga rött (2003) är en värdig arvtagare till 1800-talets svenska humorromaner av August Bondeson och det går en linje från Petra Medes fräcka humor tillbaka till när Gösta Ekman sa ”pitt” i TV. Men integrationen kommer att ta rejält med tid eftersom vi tidigare inte gjorde något åt problemet. Det bästa receptet är att bita ihop och för svenska ledarskribenter att inte navelskåda för mycket i sommarvärmen. Vad du äter för köttbullar och haft för pojkvänner eller hur du tycker att din sommarort har förändrats alternativt vilken ort du numera bor på kanske helt enkelt inte lämpar sig för politisk analys.