I veckan berättade Obos att man följer upp höstens varsel på 70 personer med ett nytt och större. Sammanlagt 200 personer berörs vid anläggningarna i Myresjö och Vrigstad, efter att försäljningen i december krympt till nära nog ingenting.

På torsdagen kunde tidningen dessutom berätta att Trivselhus varslade 25 personer om uppsägning i december.

Hustillverkarna är bland de första att drabbas hårt i denna lågkonjunktur. De har många underleverantörer att dra med sig när orderingången stannar.

Många företag befinner sig i ett slags limbo. Än så länge kan de ha mycket att göra, men om inte orderboken fylls på kommer varslen så småningom. 2023 ser ut att bli ett riktigt skitår. Något som syntes i Svensk Industriförenings senaste underleverantörsbarometer, som presenterades i november. Det var en påtagligt dyster nära framtid som spåddes den elintensiva tillverkningsindustrin i Jönköpings län.

I och med en lågkonjunktur omstruktureras ofta arbetsmarknaden. Företag satsar på effektivisering och automation under övervintringen. När tiderna blir bättre återanställs personal – men i regel inte lika många. Och kraven kan bli andra och högre än före konjunkturnedgången.

Utbildnings- och arbetsmarknadspolitik är viktiga i en lågkonjunktur. Både näringslivet och det allmänna måste bidra till att människor kan fortbildas eller byta bransch. Annars biter arbetslösheten sig fast och återhämtningen går långsammare.

Vid årsskiftet slutfördes den stora omstöpningen av Arbetsförmedlingen. Bemannade kontor har fallit som furor. På Höglandet finns bara det i Nässjö kvar, medan det går att boka besök på ytterligare någon ort.

Kommunernas förtroende för myndigheten har körts i botten. De blir ju ofta sittande med notan när Arbetsförmedlingen inte klarar sitt uppdrag.

En del i reformeringen är att uppgiften att rusta och matcha arbetslösa till arbete eller utbildning läggs ut på fristående aktörer. Den arbetslöse som hänvisas till "rusta och matcha" ska själv välja vilken leverantör som ska visa vägen till sysselsättning.

Ett tag såg det ut som om kommuner skulle kunna bli sådana fristående leverantörer. Enligt en statlig utredning 2020 såg det ut att vara möjligt.

Alla kommuner som ansökt om att bli underleverantör har dock fått nej. Rättsinstanser har till och med slagit fast att det stridit mot kommunallagen att ansöka. Kommuner ska ju enbart sörja för sina egna invånare, medan arbetsmarknadsregioner kan omfatta fler.

Ånge kommun har dock, kanske, kommit på något (Dagens Samhälle 5/1). Kommunen är på väg att bilda en ekonomisk förening, tillsammans med ABF och IF Metall, som ska agera leverantör av jobbmatchning. Ett underbolag till ABF är redan godkänt av Arbetsförmedlingen. Arbetsgivarorganisationen Almega rasar.

Å ena sidan är det förstås djupt olyckligt om kommuner konkurrerar med och tränger undan privata aktörer. Å andra sidan är arbetsförmedling ett allmänt intresse.

Kommuner har också många kontakter med personer långt från arbetsmarknaden och i bästa fall god kännedom om den lokala arbetsmarknaden. De gör redan mycket på arbetsmarknadspolitikens område. Att tigande se på när Arbetsförmedlingen plockat ned skylten och inget tycks ske vore inte särskilt klyftigt.