En taktik som på många sätt är förståelig för trots att vi sägs leva i ”populismens tidevarv” är det inte speciellt taktiskt att vara mot Europasamarbetet i nuläget. Endast sju procent av svenskarna vill lämna unionen och en majoritet tycker att det är bra eller mycket bra att vi faktiskt är medlemmar i EU. Det finns flera orsaker till varför många är sympatiskt inställda till unionen såsom britternas utträde och USA:s nuvarande president men det handlar också om att de flesta tycker att EU spelar en positiv roll i vardagen.

Resandet har underlättats och för företagen har det blivit lättare att handla med våra grannländer. Det är inte "politiskt smart" att vilja lämna EU och i Europa vill de flesta anti-EU-partier "förändra inifrån", alternativt att man helt enkelt vill stanna för att det finns pengar och andra fördelar i samarbetet. På hemmaplanen har Sverigedemokraterna insett detta och partiledaren Jimmie Åkesson har lagt om partiets EU-politik för att ”vara pragmatisk och fullt ut nyttja de möjligheter som finns”.

Åkesson har en unik förmåga att ringa in frågor som väljarna prioriterar och det är därför förståeligt att han i det tysta vill ändra attityden till EU. Han styr också sitt parti med järnhand och Sverigedemokraterna kommer därför att följa partiledningen. Men när riksdagens andra populistparti – Vänsterpartiet och deras partiledare Jonas Sjöstedt – försöker göra samma sak går det inte lika lätt.

Tunga partidistrikt som Göteborg vill att partiet under valrörelsen fortfarande ska driva EU-utträdet tillsammans med kampen mot högerextremismen och miljöpolitik.

Frågan som en vän av ordning skulle ställa är då: Tror Vänsterpartiet att det blir lättare att motarbeta Europas högervridning och förbättra miljön om Sverige lämnar EU och ensamma ska förhandla?

Det är en problematik som den tidigare europaparlamentarikern Sjöstedt har förstått och det är därför han vill att partiet likt Sverigedemokraterna ska lämna utträdeskravet.

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är inte synonyma partier, men de har det gemensamma att de gärna föreslår enkla lösningar på svåra problem och har en ytterst komplicerad nutidshistoria. Det är det som populistiska partier brukar ha. Men där upphör likheterna för Jonas Sjöstedt leder ett gammalt och etablerat riksdagsparti där stora frågor måste beslutas med stöd av partiets medlemmar. Det är också därför som partistyrelsens förslag till kursändring av EU-politiken har stött på problem.

Lösningen är inte heller så pass enkel som man kan tro. Denna krönika skulle kunna avslutas med att Sjöstedt borde köra över sitt parti då vi alla tjänar på Sveriges EU-medlemskap. Men Sjöstedts kritiker har också rätt i det att den lilla grupp som vill att vi ska lämna borde ha ett alternativ i riksdagen. Vänsterpartiets lösning är helt enkelt att debattera beslutet och för partistyrelsen att skaffa så stort stöd som möjligt för sin egen linje.

Lycka till Jonas Sjöstedt!